behindtwolifes

Nu börjar jag förstå varför mamma pratar så mycket om att pappa aldrig är hemma och gör något med famlijen.
Men jag antar att jag inte har tyckt det förut för jag var heller aldrig hemma och det gjorde inte lika mkt för mej men jag ville nog bara inte erkänna sanningen...man vill ju aldrig att sanningen ska komma ikapp en.
Men nu sitter jag och mamma vid köksbordet med nybakt tårta och presenter på farsdag men han som ska firas är inte här...då känner man sig lite sviken och det är inte första gången heller...
Särskilt om man vet varför han inte kom hem...han ville hellre festa med sina övriga jobbarkompisar som inte for hem igår kväll och när han också har lovat både mamma och mej att vara nykter...varför ska det vara så svårt för pappa att bli nykter när mamma har klarat sej i 2 år?
Men jag har gett upp hoppet nu...det känns inte värt att önska något som man vet inte kommer gå i uppfyllelse...